en kroniskt generad punkare
Mikusagi: Du är utmanad!
Välkommen till bekännelsens förlovade land
1. När jag var tio (10) var jag på badhotellet i danmark, det var superhäftigt - tänk er ett hotell där man får bada hela tiden! Det var bara det att man var tvungen att åka hiss ner till badet och jag var livrädd för att åka hiss. Min badhotellsvistelse resulterade i noll (0) bad.
2. Jag är tjugo (20) år gammal, det är ganska mycket. Fortfarande är jag livrädd för att vara ensam när det är mörkt.
Anledning:
När jag gick i trean, alltså trean i lågstadiet, då hade 6:orna gjort en amatörfilm som kom med i en tävling i västergötland. detta var mycket stort. Vi fick alla titta på denna fantastiska film, skådespelarna var blandat folk från 6:e klass på min skola. Filmen handlade om en kille som såg ut som robin hood som skjöt en pil jättelångt så den hamnade i en gammal dam som dog. Sen är det nutid och två tjejer går på promenad, då kollar de in i skogen och ser damen som dog och så kommer det läskig musik, då springer de iväg.
fortfarande när jag ska sova själv så tänker jag på den här filmen och kan inte sova för att jag blir så rädd.
3. För ca ett år sedan var jag kär i en kille som var en typisk "poppojke-poser". Han var inte så värst kär i mig så då blev jag desperat och la upp popflicke-pose-bilder på helgon.net för att han skulle bli intresserad. Kommer ni ihåg de där båtringade tröjorna? (varför i helvete hette de båt-ringade?!) en sån hade jag! och så stod jag inne på toaletten och tittade rädd-t in i kameran (hur i helvete böjer man rädd?!) han blev inte kär i mig så då när vi var på samma klubb så gav jag honom drinkar gratis och släpade hem honom. Sen vaknade han och åkte hem, inte kär nu heller. Jag förstår fortfarande inte varför.
4. Jag trodde fram tills för ett år sedan att duran duran uttalades dUran dUran som på svenska du+rann och först när jag började prenumerera på kamratposten förstod jag att det hette kamrat och inte kambrat.
5. När jag gick i 9an var jag kroniskt generad. Jag blev röd i ansiktet vad som än hände. Jag var på denna tiden en jättecool punkare och ville i alla lägen vara den tuffaste, detta blev lite svårt då jag blev illröd i ansiktet så fort någon sa "hej lisa". Det gick så långt att det fanns periode då jag inte kunde tänka på något annat än att inte bli röd i ansiktet.
6. Jag retade Mats som en galning när jag fick reda på att denna filmnörd inte sett gudfadern-triologin fast att jag själv sov mig igenom hälften när jag och johan hade filmkväll.
Jag lådsas dessutom ofta att jag är expert på ett band fast jag hört typ en låt (delas med Matilda)
fortsättning följer!
Välkommen till bekännelsens förlovade land
1. När jag var tio (10) var jag på badhotellet i danmark, det var superhäftigt - tänk er ett hotell där man får bada hela tiden! Det var bara det att man var tvungen att åka hiss ner till badet och jag var livrädd för att åka hiss. Min badhotellsvistelse resulterade i noll (0) bad.
2. Jag är tjugo (20) år gammal, det är ganska mycket. Fortfarande är jag livrädd för att vara ensam när det är mörkt.
Anledning:
När jag gick i trean, alltså trean i lågstadiet, då hade 6:orna gjort en amatörfilm som kom med i en tävling i västergötland. detta var mycket stort. Vi fick alla titta på denna fantastiska film, skådespelarna var blandat folk från 6:e klass på min skola. Filmen handlade om en kille som såg ut som robin hood som skjöt en pil jättelångt så den hamnade i en gammal dam som dog. Sen är det nutid och två tjejer går på promenad, då kollar de in i skogen och ser damen som dog och så kommer det läskig musik, då springer de iväg.
fortfarande när jag ska sova själv så tänker jag på den här filmen och kan inte sova för att jag blir så rädd.
3. För ca ett år sedan var jag kär i en kille som var en typisk "poppojke-poser". Han var inte så värst kär i mig så då blev jag desperat och la upp popflicke-pose-bilder på helgon.net för att han skulle bli intresserad. Kommer ni ihåg de där båtringade tröjorna? (varför i helvete hette de båt-ringade?!) en sån hade jag! och så stod jag inne på toaletten och tittade rädd-t in i kameran (hur i helvete böjer man rädd?!) han blev inte kär i mig så då när vi var på samma klubb så gav jag honom drinkar gratis och släpade hem honom. Sen vaknade han och åkte hem, inte kär nu heller. Jag förstår fortfarande inte varför.
4. Jag trodde fram tills för ett år sedan att duran duran uttalades dUran dUran som på svenska du+rann och först när jag började prenumerera på kamratposten förstod jag att det hette kamrat och inte kambrat.
5. När jag gick i 9an var jag kroniskt generad. Jag blev röd i ansiktet vad som än hände. Jag var på denna tiden en jättecool punkare och ville i alla lägen vara den tuffaste, detta blev lite svårt då jag blev illröd i ansiktet så fort någon sa "hej lisa". Det gick så långt att det fanns periode då jag inte kunde tänka på något annat än att inte bli röd i ansiktet.
6. Jag retade Mats som en galning när jag fick reda på att denna filmnörd inte sett gudfadern-triologin fast att jag själv sov mig igenom hälften när jag och johan hade filmkväll.
Jag lådsas dessutom ofta att jag är expert på ett band fast jag hört typ en låt (delas med Matilda)
fortsättning följer!
