Min partner satt i en glasbur
Här om dagen var jag med min partner hos doktorn. Han hade gnisslat och gurglat och hostat i fler veckor tills det kändes outhärdligt. Skulle jag få min nattliga sömn var jag helt enkelt tvungen att ta honom till en doktor. Vi välkomnades av doktorn, (och här måste jag tillägga en del som är oerhört antivesäntlig för historien i fråga men det visade sig vid den obligatoriska mätningen och vägningen att jag är 6,5 (6,5!) centimeter LÄNGRE är min partner, fattar ni hur lång jag är och hur mycket makt det innebär! (176,5 för att vara exakt)
Ja, raskt tillbaks till historien:
Doktorn sa välkomen och satte sedan partnern i en glasbur där han skulle andas på olika sätt i en halvtimma, ibland blev det extra spännande då hon stängde dörren helt, stod utanför buren och skrek samtidigt som hon vevade entusiastiskt med armarna för att visa partnern hur han skulle andas. Partnern satt i glasburen med en näsklämma och andades febrilt i ett tjockt knyckligt rör. Varje gång när partnern andats klart ett "andningspass" tittade hon alltid på sig dator och såg besviken ut. Partnern var nämligen inte någon hejare på det där med andning.
Som tur var, var det inget fel på honom och vi kunde åka hem nöjda och glada.
Nu till det spännande!
Jag har en djungel på mitt nattygsbord. Djungeln består av
Det är en mycket fin djungel som ni gärna får komma och titta på när ni vill.
Nu ska jag baka chokladbollar och tänka ut hur jag ska framställa min tes om hur jag och KTH-Mats ska kunna ena våra intressen genom cyberfeminism (jag = feminism, KTH-Mats = teknik)
- jag återkommer med det spännande svaret!
Ja, raskt tillbaks till historien:
Doktorn sa välkomen och satte sedan partnern i en glasbur där han skulle andas på olika sätt i en halvtimma, ibland blev det extra spännande då hon stängde dörren helt, stod utanför buren och skrek samtidigt som hon vevade entusiastiskt med armarna för att visa partnern hur han skulle andas. Partnern satt i glasburen med en näsklämma och andades febrilt i ett tjockt knyckligt rör. Varje gång när partnern andats klart ett "andningspass" tittade hon alltid på sig dator och såg besviken ut. Partnern var nämligen inte någon hejare på det där med andning.
Som tur var, var det inget fel på honom och vi kunde åka hem nöjda och glada.
Nu till det spännande!
Jag har en djungel på mitt nattygsbord. Djungeln består av
- Bosse, en luden noshörning
- Katrin, en fin gammal trägiraff
- Ett armband som ser ut som en giraff (fast det brikar Katrin vilja ha på sig)
- Ett halsband som ser ut som något farligt djungeldjur
Det är en mycket fin djungel som ni gärna får komma och titta på när ni vill.
Nu ska jag baka chokladbollar och tänka ut hur jag ska framställa min tes om hur jag och KTH-Mats ska kunna ena våra intressen genom cyberfeminism (jag = feminism, KTH-Mats = teknik)
- jag återkommer med det spännande svaret!
välkommen till forntiden
Ni kanske trodde att bara för att jag flyttat hem så ska jag sluta blogga?
Ha! Där trodde ni fel, mig får ni dras med ett tag till era bloggnördar och ordbajsknarkare!
Jag bor numera i Hufvudstaden
en jävla forntidsby om ni frågar mig ..
Jag var, under mina första dagar, ute på jakt efter ett frimärke, en simpel, fjuttig liten 5,50 kronors lapp med kungen eller någon landskapsblomma på. Jag styr mina steg mot pressbyrån (eller 7eleven, de som har det där goda kaffet med choklad i) och får för det första reda på att här tar de minsann inte kort, tror ni vi är något jävla 7eleven? Lyckligtvis var jag förutseende, i min hand håller jag 5 kronor och en 5 centare (men det vet jag inte än) jag surar surt och sägerett frille brudich, och rappa på! säger jag inte eftersom jag inte bott i Hufvudstaden tillräckligt länge. istället ler jag nervöst (eftersom nervositeten sitter i konstant då jag är livrädd för att säga spårvagn istället för tunnelbana eller tunnelbana istället för pendeltåg) och säger frimärke?
DÅ HAR DE INTE FRIMÄRKEN OCH INTE ICA HELLER VAD ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA ASLÅNGT BAK I TIDEN?!!
(fortfarande med versaler) Inte heller har de laddare eller internet så under min första vecka i Hufvudstaden var en nyckel det mest tekniska jag ägde! och den var inte ens min!
Jag bor inte med punkaren, hon var 27 år och ville inte bo med mig om jag inte lyssnade på punk och tyckte att det var jättesnyggt med en palestinasjal som duk och punk-affischer i hela lägenheten och hon fattade inte mitt skämt när jag uppenbart tydligt lutade mig fram, råglodde på en anslagstavla med massa punk-flyers och sa med ett leende, ja jag gillar ju charta jättemycket, och x och x och x (x = punkband jag ej kommer ihåg men de hette väl nåt såntär som punkband heter typ bajsiröven, fisimorsansansikte eller analknullbajs) saken var iallafall den att hon inte fattade mitt skämt och var trög och förväntade sig att jag skulle gå 15år tillbaka i tiden och börja lyssna på punk igen (okej 5år tillbaka) (shit jag tyckte allvarlig, seriöst att analknullbajs, ja det verkar vara ett bra band - för bara 5år sedan!) ja iallafall så bor jag hos Mats, det är både supermysigt och skitjobbigt.
jag saknar er snart inte längre, jag har nya vänner nu, kul att vara eran vän men nu är mina vänner här.
FY FAAAN VILKET LJUUUUG! jag saknar er mest av allt i hela världen och jag vill att ni ska flytta hit för ni är de bästa man kan ha!
puuss!
Ha! Där trodde ni fel, mig får ni dras med ett tag till era bloggnördar och ordbajsknarkare!
Jag bor numera i Hufvudstaden
en jävla forntidsby om ni frågar mig ..
Jag var, under mina första dagar, ute på jakt efter ett frimärke, en simpel, fjuttig liten 5,50 kronors lapp med kungen eller någon landskapsblomma på. Jag styr mina steg mot pressbyrån (eller 7eleven, de som har det där goda kaffet med choklad i) och får för det första reda på att här tar de minsann inte kort, tror ni vi är något jävla 7eleven? Lyckligtvis var jag förutseende, i min hand håller jag 5 kronor och en 5 centare (men det vet jag inte än) jag surar surt och säger
DÅ HAR DE INTE FRIMÄRKEN OCH INTE ICA HELLER VAD ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA ASLÅNGT BAK I TIDEN?!!
(fortfarande med versaler) Inte heller har de laddare eller internet så under min första vecka i Hufvudstaden var en nyckel det mest tekniska jag ägde! och den var inte ens min!
Jag bor inte med punkaren, hon var 27 år och ville inte bo med mig om jag inte lyssnade på punk och tyckte att det var jättesnyggt med en palestinasjal som duk och punk-affischer i hela lägenheten och hon fattade inte mitt skämt när jag uppenbart tydligt lutade mig fram, råglodde på en anslagstavla med massa punk-flyers och sa med ett leende, ja jag gillar ju charta jättemycket, och x och x och x (x = punkband jag ej kommer ihåg men de hette väl nåt såntär som punkband heter typ bajsiröven, fisimorsansansikte eller analknullbajs) saken var iallafall den att hon inte fattade mitt skämt och var trög och förväntade sig att jag skulle gå 15år tillbaka i tiden och börja lyssna på punk igen (okej 5år tillbaka) (shit jag tyckte allvarlig, seriöst att analknullbajs, ja det verkar vara ett bra band - för bara 5år sedan!) ja iallafall så bor jag hos Mats, det är både supermysigt och skitjobbigt.
jag saknar er snart inte längre, jag har nya vänner nu, kul att vara eran vän men nu är mina vänner här.
FY FAAAN VILKET LJUUUUG! jag saknar er mest av allt i hela världen och jag vill att ni ska flytta hit för ni är de bästa man kan ha!
puuss!
